I ärlighetens namn så innebär mina bara-vara-dagar en hel del städning. Till exempel torka hyllor och skåp i köket. Igår torkade och sorterade jag både här och där. Om jag ska vara ärlig igen så tycker jag att det är skönt att ha tid att städa också. Om jag får varva det med lite bad och glass med barnen. Egentligen är det nog inte själva städandet jag tycker om, det är efteråt, då mår jag gott av att veta att det är rent.
Men städandet är ju ett riktigt Sisyfos-arbete. När man är klar på det ena stället så är det bara att fortsätta på nästa, i all evighet. Det kan jag bli less på då och då. Och undra om det är det livet går ut på? Och att jag aldrig blir klar med städandet, utom för en väldigt kort stund-det blir jag också trött på. Men sedan mår jag inte bra av att leva i stök heller, så det är väl bara att städa på då. Och försöka njuta av det.
An open shelf in our kitchen.
PS. Inser att jag kanske borde kommentera läget i världen istället för att sucka över städning, med tanke på vad som hänt i Norge. Men nu har jag inte en kommentera-läget-i-världen-blogg, så jag skickar bara min tankar dit och till det hemska som hänt. DS.
