Välkommen! Här bloggar konsthantverkare Maria Öqvist Öhman om färg, kreativitet, konsthantverk, hem och tankar.

29 augusti 2011

Alla tappade trådar

Vissa dagar är det som om jag inte kan behålla mina tankar. De sprättar iväg
och blir till tusen tappade trådar. Jag försöker sopa ihop dem, men de
blir inget annat än en trasslig hög.
En trasslig tankehög med trådändar som sticker ut. Går inte att nysta.

7 kommentarer:

färg o form sa...

Men Maria!! Jag känner igen mig i det du skriver. Preciiis så där är jag med .....ganska ofta faktiskt.
Kram och må gott//Hanna

MrsUniversum sa...

Att vara strukturerad är inte nödvändigtvis det bästa. Låter skönt att inte riktigt veta vad som kommer härnäst...

Lev gott!

Romantiska Hem sa...

Hej! Här kommer en viktig anteckning
För det gäller att vara ute i god tid!!!
Under december månad (ja alla adventshelger) kommer vi att i
HELA LEV VACKERT HUSET hålla JULMARKNAD (vi har nämligen en lika stor källare och övervåning), vi söker därför just nu hantverkare som har hantverk som passar stilen och känslan i vår butik i övrigt. Du som hantverkare kan boka in dig på en eller flera adventshelger, mail en bild på något av ditt hantverk och skriv till oss på vitromantik@gmail.com om du är intresserad, VI LOVAR ATT DET KOMMER BLI SÅÅÅ MYSIGT OCH SÅ TOPPEN!!!!
Och du vet väl att det finns ett vandrarhem bara ett par hundra meter ovanför oss och en stor camping hundra meter nedanför med jätte bra boende i fall du reser långt! www.levvackert.blogspot.com

Aleisa sa...

Fina du!

Marie sa...

Det var längesedan jag var inne här nu. Och någon gång föll ditt långa, fina brev i glömska.Tyvärr är det så att saker hamnar i mellan tankar som spelar ping-pong Så synd. För jag blir väldigt glad och inspirerad av det du skriver! KRAM!

Lina - KITCHENBLOOM sa...

Det var kul att se dig där, i lördags intill kajen. Men tänk, jag var helt säker på att vi hälsat... ändå inte. Jag tittar ju in här lite då och då och har så gjort nästan sedan starten, och tycker väl att jag känner dig fast ändå inte. Lustigt. Det där med bloggvänner. :)

Jag hoppas du fortsätter att finnas här. Jag tror att vi behövs - vi kvinnor som vågar följa viljan. Vi inspirerar varandra och det är alltid något.

Men visst, jag är själv urdålig på att kommentera och besöken är sporadiska. Jag som jobbar vid datorn hela dagarna hinner ändå inte med att följa bloggar så som jag önskar. Och vissa dagar är jag där du just varit - då jag ifrågasätter varför jag finns här och tycker att det vore underbart att bara få "försvinna" och inte vara "Lina med bloggen" utan bara "Lina". Typ. Tusan så skönt det skulle vara.
I alla fall ett tag. :)

Kram till dig!
Lina

gult hus i svingen sa...

Opplever det samme jeg også, Maria:) Har lært meg å leve med disse tankene og ikke la dem skremme meg:) Puster med magen og tar meg en tur med hunden:)

klem fra Trine:)