Välkommen! Här bloggar konsthantverkare Maria Öqvist Öhman om färg, kreativitet, konsthantverk, hem och tankar.

2 november 2010

You are my sunshine

Ibland så gör jag underliga saker. Som det här lilla projektet:En bonad eller något, men den hamnar inte på väggen.
Den hamnar i en låda, som en skiss, en dagboksanteckning, ett brev
något min hand knåpat ihop en dag utan mål.
Snett och vint, men jag tror att jag hade roligt just då.
Och ibland så är ju inte resultatet det viktiga utan resan dit.
Här är You are my sunshine i solen:
Some of my weird projects. For my drawer.

12 kommentarer:

Kiiromi sa...

Härligt! Det är det som kallas kreativitet :). Söt tycker jag.

Fin ny välkomstbild du gjort också.

/Mia

Lena Andersson sa...

Jag ser att du hade kul och det är oftast jag också jobbar så , man bara sätter igång och så blev det något
måste inte vara perfekt heller.
det är nutidens bonad.
Lena

Lotten sa...

Jättefin! Jag gör ofta sådana saker jag med... saker utan mål ;-)

jejja79 sa...

coolt =)

TONE LILENG sa...

Takk for link Maria :) - og din broderte lapp hadde vært super på et svart vadmelsskjørt/kjol. På låret/hoften. Vadmel ... jeg vet ikke hva det heter på svensk, men det er slike bukser og hatter rallarene brukte. Det hadde passet perfekt til deg og dine rallar-objekter. :)

makiato sa...

Skönt att bara göra det man har lust med i stunden. Och det ena brukar ju ge det andra...

Svala sa...

Jag gillart! ofta är det ju sådana här projekt som ger en lite inspiration när man råkar hitta på dem igen om något år eller så. =o)

plingan sa...

Och nästa gång du tar fram den tänker du -Wow, den var ju fin! och så får du en massa nya idéer :)
Gamla skisser är en perfekt inspirationskälla!

Ha en skön kväll!

Viktoria- ♥s t j e r n f a l l♥ sa...

Jag tycker den är jättefin och visst hade den gjort sig bra på väggen. Gillar budskapet, det gör en glad :)

Nusse sa...

jag tyckte jättemycket om den!

C. Tvillingmamma sa...

Love it! ;)

systrarna stenlund sa...

Superfin! Mycket kärlek nerlagt i den... Och det är ju faktiskt så, att allt behöver inte hamna på väggen eller i offentlighetens ljus. Att fånga stunden, precis som en dagboksanteckning.

Kram Maria